Om Freyja



Freyja från Yttringe
Islandshäst
Sto
f. 1998-05-22
e. Mökkur frá Varmalæk
u. Nattrun från Rö
Började som medryttare på henne den 2009-12-08.
2011-09-22 red jag henne sista gången, för 2011-10-01 blev hon utlånad på foder.
Freyja var min andra medryttarhäst & hon är en häst jag lärt mig otroligt mycket av.
När jag började rida henne vågade jag knappt rida ut själv på henne för att hon nästan
inte gick att få stopp på, det var full fart som gällde hela tiden.
Några månader senare kunde jag rida ut barbacka på henne med bettlöst träns.
I början gick hon nästan uteslutande i grisepass, hon var spörädd, avkydde att tölta
(spände sig nåt oerhört), hon kunde bara galoppera en halv långsida
på ridplanen (& bara i vänster varv), hon hade svårt för balansen & traven var oren.
Traven blev så småningom hennes starkaste gångart förutom skritten, hon accepterade
att jag red med spö, vi kunde galoppera i båda varven på ridplanen & de sista månaderna
jag red henne kunde vi även tölta korta sträckor helt avslappnat.
Från att ha varit lite rädda för att pröva på nya saker gav vi oss på lite av det mesta,
hon blev en riktig allroundhäst som man kunde ha en massa kul med.
Och som hon älskade att hoppa, jag kunde löshoppa henne alldeles själv, utan infångare
& bara stå i mitten av ridplanen & smacka lite så gjorde hon resten själv.
Vi har varit med om mycket tillsammans & jag har massvis med härliga minnen,
detta är en häst jag aldrig kommer glömma & jag är så tacksam att jag fick jobba med henne.
2011-09-22 red jag henne sista gången, för 2011-10-01 blev hon utlånad på foder.
Freyja var min andra medryttarhäst & hon är en häst jag lärt mig otroligt mycket av.
När jag började rida henne vågade jag knappt rida ut själv på henne för att hon nästan
inte gick att få stopp på, det var full fart som gällde hela tiden.
Några månader senare kunde jag rida ut barbacka på henne med bettlöst träns.
I början gick hon nästan uteslutande i grisepass, hon var spörädd, avkydde att tölta
(spände sig nåt oerhört), hon kunde bara galoppera en halv långsida
på ridplanen (& bara i vänster varv), hon hade svårt för balansen & traven var oren.
Traven blev så småningom hennes starkaste gångart förutom skritten, hon accepterade
att jag red med spö, vi kunde galoppera i båda varven på ridplanen & de sista månaderna
jag red henne kunde vi även tölta korta sträckor helt avslappnat.
Från att ha varit lite rädda för att pröva på nya saker gav vi oss på lite av det mesta,
hon blev en riktig allroundhäst som man kunde ha en massa kul med.
Och som hon älskade att hoppa, jag kunde löshoppa henne alldeles själv, utan infångare
& bara stå i mitten av ridplanen & smacka lite så gjorde hon resten själv.
Vi har varit med om mycket tillsammans & jag har massvis med härliga minnen,
detta är en häst jag aldrig kommer glömma & jag är så tacksam att jag fick jobba med henne.


Trackback